Vuorddemin

Glasplåtsfotografi från 1936 med beskrivningen "Monteringen av den stora samemontern. Längst till höger står dess upphovsman, konstnären Sten Nilsson". Foto: © Norrbottens museum

I Vuorddemin inkluderas en mångfald av berättelser och kunskaper som skildrar levande samiska kulturer och undersöker hur det kan förmedlas i museisammanhang.

Konstnärsduon Johdet Pirak och konstnären Elina Waage Mikalsen har under 2025 utforskat Norrbottens museums samiska samlingar. Samarbetet med Norrbottens museum inleddes i ett samtal runt Sten Nilssons modell om samiskt liv som sedan 1936 finns på Norrbottens museum och skildrar traditionellt nomadiskt levnadssätt med kåtor, renrajder och flytt från fjäll till skogslandskap. Tankar kring presentationen av samiskt liv i den nittioåriga modellen och samiska levnadssätt idag blev starten till projektet Vuorddemin. Med hjälp av samtidskonst problematiseras en ofta upprepad och förenklad blick på hur den samiska framtiden och historien återges. Arbetet med projektet började bland de samiska föremålen i Norrbottens museums arkiv och planeras att visas när Norrbottens museum åter öppnas efter en omfattande och flerårig renovering.

I århundraden har allt från samiska arbetsredskap till textilier, smycken, heliga föremål och kvarlevor samlats in utan tillåtelse utifrån rasbiologiska intressen, religiös förföljelse eller en missriktad omsorg för att bevara spåren från en utdöende kultur. Konsekvenserna av dessa skeenden har blivit en stor del av den historiska koloniseringen av Sápmi, och är något som det samiska folket lever med än idag. Kunskaper, traditioner och historieberättande som försvunnit tillsammans med dessa föremål har bidragit till förluster av kulturarv och språk. En del av dessa föremål som finns på institutioner och museer runt om i världen ligger utan sin kontext i väntan i Norrbottens museums arkiv. Vi vill i projektet närma oss frågeställningar om hur olika kunskaps- och värdesystem kan ta plats i hanteringen av dessa föremål?

Johdet Pirak, vars konst utgår från deras kulturella arv, naturen och platsen de befinner sig på har under sina stunder tillsammans med föremålen i den samiska samlingen närmat sig två siejde, med hemvist i deras respektive hemtrakter i Sápmi och Tornedalen. En del av deras konstnärliga arbete har varit att besöka platserna dessa siejde tagits ifrån, eller att vistas i närheten då det ena området översvämmats som en följd av dämningen av Lule älv. I november 2025 mötte konstnärerna publiken och Nils Harnesk, avdelningschef på samlingsavdelningen på Norrbottens museum i samtalet När heliga föremål byter plats. Ett tankeutbyte som handlade om hur föremål, marker, livet och traditioner påverkas när en siejdde blir ett objekt i en institutionell samling som inte alltid har förståelsen för dess betydelse och vilka utmaningar dessa objekt för med sig i en modern västerländsk museiverksamhet.

Under sitt första möte med föremålen i Norrbottens museums samiska samling gjorde Elina Waage Mikalsen ljudupptagningar från de nedkylda arkivrummen med hyllor fyllda av bruksföremål och duodji som avskiljts från sitt folk och miljön de tillhört. Föremål som aldrig var menade att vara för evigt, utan fungera som inspiration och kunskap för andra för att sedan åter ingå i ett kretslopp, hålls här vid liv på konstgjord väg. Sieidi, trummor, koppar, gákti, risku, skor, väskor, knivar, fotografier och mycket mer. Ljudverket Lávlu, lávlu, lávlu utgår från hennes inspelningar av rummen där alla dessa föremål lagras, i ett försök att förmedla deras röster till den värld de verkligen kommer ifrån.

Projektet genomförs med stöd av Norrbottens museum, Arkivcentrum Norrbotten, Svenska Postkodlotteriet och Kulturrådet.